Malenamis Guldkant för Norra Posten:

Som 23 åring skrev jag upp nya mål i livet. Allt från studierna, familjen, parförhållandet. När jag skrivit klart tyckte jag att listan såg lite tråkig ut, den var för vanlig, som utan kraft – inte jag. Var detta vad jag ville med mitt liv? Kraftlösa mål? Jag skrev en ny lista med mer spännande mål. Tokiga saker man inte ens vågar drömma om, aldrig skulle tillåta sig själv önska. Ett av dessa mål var att jag skulle segla över Atlanten före jag fyllde 26 år.

Exakta skrivna mål har mycket kraft.

Några månader senare, som nybliven 24-åring, seglade jag över Atlanten. Under resan kände jag mig förtvivlat liten, omsluten av det stora havet. Kände mig också otroligt mäktig och trygg. Såg inget levande på flera dagar, bara flera kilometer vatten under segelbåten. Så, kom den första fågeln och efter det valarna. Späckhuggarna och delfinerna. Och Azorerna i morgondiset.

Ett av mina mål här i livet är att jag, då jag är gammal, kommer att sitta i min gungstol och känna ro och vara tillfreds. Titta på bilderna jag tagit, minnas alla ställen jag besökt runt om i världen, fina mänskor jag träffat och läsa intervjuer jag gjort.

Jag har alltid levt för äventyren. Att kunna pusha sig själv. Göra saker jag inte trodde var möjligt, aldrig egentligen skulle våga. Och ibland ska man ta sig en funderare och stanna upp. Att inte skämmas för att man lyckats och vara stolt över sig själv.

Att här i veckan bli kallad bloggdrottning fick mig att ta en tacksamhetspaus. Bara sitta i fåtöljen vid stugan, smutta på varm kakao. Och vara tacksam. Stolt över mig själv. Att jag själv gjort detta. Och haft roligt.

Att inte ångra att man levt fullt ut…

Om ni inte vet det, så är det det som livet består av, enbart av stunder och ögonblick, missa inte nuet.

Nu är jag under 30. Sitter i min fåtölj. Har knappt sett något av livet än. Men så mycket att jag känner en stor tacksamhetskänsla och hunger för mer.

Malenami seglar