Vackra Mamma, Systeryster och jag fick våra frisyrer och make-upen fixad vid Kisulines studio.

Korsetten kläddes på löst för att värmas upp under tiden jag blev sminkad. Jag skrev ju att det är en hel vetenskap bakom detta. Alltså ser ni hur nervös och koncentrerad jag är? Och Vackra mamma sen!

Tiaran, som sagt, gjorde jag själv efter att inte hittat den perfekta.

Min brudfrämma hade på sig en klänning i samma nyans som min brudklänning.

Här sa jag åt Kärleken att “Du måste ta en bild på mig till bloggen! Dagens outfit!”. Hahhah!

Det långa släpet på klänningen togs bort.

Buketten var lite för perfekt lagad. Hade önskat mig en mer “handplockad bukett”, som denna.

Efter att ha ätit gott, skrattat mycket och dansat som en virvelvind var det dags…

Vi gifte oss på en fredag, men festen varade hela veckoslutet. Efter att vi dansat färdigt hoppade vi i bilen och körde mot Villa Kutuluoto. Vi hade hyrt en stor stuga för våra närmaste vänner. Lyxig bastu, två badtunnor, mat och dryck. Och metspön. Och rosenblad från 200 rosor.. Allstans. Det blev tooga-fest hela veckoslutet – och just så som vi hade velat ha det. Lägereld, en som spelar på gitarren och mys med våra vänner. Bilderna, nej, de behåller jag hemliga;)

På söndagen…

På måndagen efter bröllopet tog vi bröllopsbilderna. Kändes bra så. Kärleken hade ännu kvar sin hyres-frack och jag kände mig säker på mig själv att klara av att göra mitt hår och make-up fint. Vi hade all tid i världen…

Tur hade vi Systeryster med oss som hjälpte till med allt, hon fick även fungera som paparazzi.

Lasse Andersson var vår bröllopsfotograf. Han har tagit bilderna här under.

Det var början på den sagan….

Att Kisuline skulle designa och sy upp min klänning var självklart. Under våren hade jag många provningar. Klänningen skulle ha ett speciellt ljud, jag ville att den skulle frasa och vara lager på lager på lager av underklänningar av tyll. Och att, om jag ville, skulle lätt kunna springa med klänningen på en äng. Alltså om jag kände för det. Släpet var nästan genialiskt gjort – som en påfågels stjärtfjädrar följde mig släpet hur jag än vände mig och var aldrig i vägen.

Färgerna bestämdes.

Jag skulle ha ett släp i kyrkan, som sedan Vackra Mamma och Pappa Kaptenen skulle hjälpa mig att ta av till festen (eftersom man måste snöra upp korsetten och binda den igen).

Så fick jag världens finaste paket.

Jag var så lycklig, så lycklig….

När klänningen nästan var färdig (obs, det är alltså inte färdig på denna bild) skulle jag testa hur min kropp reagerade med att dricka skumpa och bära riktig korsett. Ni skal veta att det finns en hel vetenskap bakom detta.

Plötsligt kommet ett drös med tjejer in och förbryllat undrar jag vad i all sin dar de gör i Åbo? En halv timme in på min möhippa öste regnet ner och blixtrarna slog ner. Det var ganska mäktigt.

Så skall man komma ihåg att pussas mellan varven.

Så kom Systeryster och Vackra Mamma med tåg. Pappa Kaptenen kom med segelbåt. Of course.

Provsminkning och så skulle frisyren funderas ut… Hurudana lockar? Eftersom de lovat blåst och regn på den stora dagen så bestämde vi oss för rätt så hårda skruvlockar som lägger sig efter en stund.. Ville alltså se ut i håret som jag oftast gör;).

Den duktiga Kelly Jürgenson fixade mig. Henne skall ni absoluuut boka. Har aldrig blivit finare sminkad!

Fast ingen skulle se mina tår så gjorde jag fransk pedikyr. Klart man vill ha fina tår också!

Dagarna före den stora dagen drog vi till havs.

Vi simmade.

Vissa av oss var lite mer våghalsiga än andra.

Jag tyckte vattnet var fruktansvärt kallt.

Vi åt gott.

Njöt.

Tog vara på de fina dagarna.

Sen var det dags att åka tillbaka. Ett bröllop väntade.

Dagen före bröllopet tillbringade vi vid Saustila herrgård. Vi dukade och ordnade…

Har länge suttit och ruvat på ett inlägg om bröllopet. Men det känns som om jag inte kommer någon vart. Många bilder känns för privata – men jag vill ändå dela med mig. Så känns det också att inlägget blir för långt. Det här är kanske ett inlägg som jag kommer att ändra på några gånger… :) Återkommer med bilder från dagen D.

Malenamis Guldkant till Norra Posten:

På söndagen har vi varit gifta i två år. Du, så stilig i frack, jag i min drömklänning och självgjord tiara. Pappa Kaptenen så nervös och glad. Han ledde mig de 80 metrarna till altaret i Åbo domkyrka- till dig.
En obeskrivlig glädje kände jag då. Du gav mig näsdukar och vi såg på varandra och skrattade. Systerysters underbara och gripande sång ljöd genom hela den stora kyrkan. Du gav mig den vackraste ringen och vi lovade varandra evig kärlek. På vägen ut från kyrkan, som make och hustru, tappade jag mitt strumpeband och våra vänner kastade röda rosenblad över oss.
Men det var inte det som gjorde dagen speciell. Det var att du såg mig. Och höll min hand.
Det var som igår. Minnet jag vårdar ömt.
Ett löfte om evig kärlek.

Det jag vet är, att jag har skrattat och älskat mycket.

Denna roliga bild har vår bröllopsfotograf Lasse Andersson tagit. Ni får tag på honom via mail: lasse(a)henrikzoom.fi

Hahah, sitter och storgråter och ler, skrattar om vartannat. Livets stora höjdpunkter! Lipar inte över denna bild, dock. Men jag håller på att göra bröllopsinlägg och kom över denna fina bild. Jag har bara några bilder från min möhippa, tyvärr. Här orienterar jag och så plockar Systeryster bort myror från min Svansjö-tutu.