Denna blogg skall handla om guldkanter i vardagen och oftast brukar jag lyckas med det. Men nu vill jag ta upp en icke-guldkant, men en mycket viktig sak.
Jag hade just njutit av morgonmålet Efva Attling bjöd på i Helsingfors, tackade och tog adjö, när jag kom ut såg jag lastbilarna köra på Norra Esplanaden. Det är Penkis idag. Abiturienterna tjoade på lastbilsflaken och jag kände hur det knöt sig i magen.
Minnerna vällde över mig. Jag minns min egen gymnasietid. Penkis-dagen, den var inte en så rolig dag för alla – åtminstone inte för mig.
Det är ju åratal sedan, tretton-fjorton år. Världen borde ju ha blivit bättre, med alla anti-mobbnings kampanjer skolor har. Hur elever fostras att inte mobba. Men vad händer?
På väg in i vuxenlivet får de tillåtelse att mobba de minderåriga eleverna i skolan. Och mycket riktigt började sms:en komma…
Elever har kontaktat mig idag, då de vet att jag tidigare skrivit om mobbningen som jag utsattes för i denna skola.
Hur är det? Har ni också det så här illa i era skolor?

På Penkisdagen hänger det flera hundra lappar som abiturienterna har skrivit om de yngre eleverna i skolan. Där förekommer könsord, nedsättande och kränkande glåpord.
Detta görs medvetet och utsätter ungdomar för obehag som befinner sig i en känslig ålder (fast dessa hemska skriverier skulle såra vem som helst oberoende ålder).
Många yngre elever stannar hemma en dag som denna.
Skolan skall vara en trygg arbetsplats.
Fast många av dessa abiturienter är myndiga så ligger ändå ansvaret helt och hållet på lärarna i denna skola.
Så undrar jag:
Är det sådana spår som lärarna vill att abiturienterna (Finlands framtid?) skall lämna efter sig i sin gamla skola?
Vem skrattar?
De utpekade? Mobbarna? Lärarna?
Jag böt skola.





Ellen och En annan anonym: Förlåt, men jag måste bara svara.
Konstigt, att jag är den ända som ser första kommentaret som jag skrivit?
Men för det första, är jag inget troll. Jag vet vem jag talar om, och med det menar jag att jag inte känner henne bara genom bloggen. För det andra, är penkkis inte en “mobbnings-tradition” i KSG, som alla nu tror pga. stora “halooet” som uppstått. Jag har hört flera säga (de som går och gått i KSG), att det är står liknande saker på väggarna varje år eller att det varit värre tidigare åren, så det får mig att tänka, varför göra en så stor sak om det just iår? Varför inte förra året eller för t.ex. 10 år sedan? Varför stämpla just abi-12 till så hemska människor?
Hej.
Tycker det är tråkigt att alla i denna Abi-årskull dras över samma kant :(..
Självklart skall mobbning inte förekomma, har blivit mobbad själv 12 år och undervisar om det.
Men vi måste vara försiktiga så inte också de som inte var med på detta blir måltavlor för allt detta.
Måste erkänna att jag faktiskt mår dåligt för de lappar som blivit skrivna, men också hur de som inte haft något med detta att göra också blir svartmålade, tragiskt.
Jag vill bara som abi (förra årets tvåa) säga att t.ex. vuoden pikkukananen var absolut inte menat som något elakt! Det enda var att vi tyckte han var jätte söt! Jag blev verkligen förvånad då jag fick höra om att alla tänkte på det där så där! Och vuoden teinit är en tradition, som du riktit bra själv vet o! O vi had int sekert NÅ positivt då heller? give us a brake already.
Bra att detta ämne kommer på tapeten! Dock ligger det största problemet i uppfostran. Många föräldrar idag beskyller lärarna för deras barns dåliga beteende eller dåliga prestationer i skolan. Lärarna har små möjligheter att påverka uppfostran ( som ska skötas HEMMA), vilket i sin tur påverkar studie prestationerna.
I gymnasiet där jag arbetar hade vi en skolpolis på besök, som klart och tydligt berättade reglerna. Abina är ju myndiga, så om någon gjort ett brott är det ju fritt fram att anmäla. Rektorn i skolan skall dock ha ett öga på det som händer i skolan, och det som hände i KSG var fullständigt okontrollerat.
Det var alltså vuxna människor som mobbade, och hur har då dessa vuxna människor vuxit upp/uppfostrats?
Har själv blivit väldigt mobbad i skolan, så vet nog vad det handlar om. Tycker att de värsta formerna av mobbning är att frysa ut den andra, ignorera den andra, tala skit bakom ryggen och att t.ex. ha en allmän åsikt om att ett visst yrke är sämre än något annat (eller uppgifter i samhället).
Har någon månne tänkt på att bakom lapparna kan ligga sanning också?
Jag är helt mållös. Jag har aldrig hört om något liknande. I Hfors har vi en vecka i början av skolåret då de yngsta eleverna klär ut sig enligt vad abina bestämmer, typ till tonåringar en dag, till bebisar, djur eller dyl. Vill man inte så gör man det inte, de flesta gör det. Sånt hör lite till nog tycker jag, för att bli “intagen” i skolan. Lite får man tåla. Men på Penkkis brukar abina sjunga sånger och hålla spex för resten av skolan samt äta lunchen på golvet för att det är tradition. Men aldrig något om att bråkasmed de andra eleverna och allra minst mobba eller skriva lappar om dem. Låter jättekonstigt i mina öron. Det är liksom abinas dag, inte en dag att slösa på de yngre eleverna so to say. Vi var lyckliga att skolan var slut. Ville bara klargöra att den här traditionen verkar höra bara till vissa skolor och jag har inte ens hört om den förr…
Tillägger dock att det är fel att skriva såna lappar
Hej på er yngre och äldre. Som ger utrymme för egna upplevelser eller som tar absolut ställning till VEM som har gjort fel. Det finns helt klart ett behov av att på ett både analytiskt och konstruktivt sätt försöka förstå och diskutera företeelser som gör intrång på en medmänskas integritet och som sårar . Att föra över skulden på en / några enskilda / skola , leder knappast till den förändring som säkert vi alla skulle vilja vara med om att skapa. En förändring mot ett mer tolerant och hänsynstagande samhälle. Jag hoppas att ni andra vuxna som deltagit i den här bloggdiskussionen hittills, och som vill vara med om att påbörja denna förändring i vår stad , i vår svenskskpråkiga skola , kunde ta kontakt med mig så att vi föräldrar tillsammans med skolan kan starta upp en diskussion. En diskussion om hur dagens unga generation mår , vilka yttringar deras “mående ” tar sig . Och vad vi som har fostrat dagens unga generation kan göra för att kompensera våra misstag , tillkortakommande , som bl.a resulterat i det om ni ovan bloggat.
CHRISTER JOGI JOGI JOGI!!!!