Lotota ja odottaa miljoonia? Nope, I make my own dreams happen! En ole koskaan elämässäni lotonnut. Haaveilen laukuista ja kengistä, säästän rahaa ja ostan. En koskaan ole odottanut että joku toinen maksaisi puolestani. Uusi laukku ei ole mitään mitä pitää odottaa ja toivoa että joku sen sinulle hankkisi, rahat siihen pitää tienata itse. En tarkoita että lahjoista tulee kieltäytyä. Mitä tarkoitan on – ja uskon että ymmärrätte .. raha ei ole tärkein asia maailmassa. Mutta luulen että jokaisen itsetunto vahvistuu, kun voi olla taloudellisesti riippumaton kenestäkään. Se on vain pelkästään hyvä asia.

Esimerkiksi, olen jo kauan tiennyt että joku päivä tulen ostamaan Burberry:n treanchcoat:in. Se on klassikko joka tulee uudestaan muotiin joka ikinen vuosi – joten minulla ei ole mitään paniikkia ostaa sitä nyt heti. Yhdeksäntoista kuukautta sitten aloin säästämään treanchcoat:iin. Viime keväänä olikin jo mukava summa säästettynä mutta päätin sijoittaa ne rahat häätilille – häät tarvitsivat rahaa takkia enemmän. Häiden jälkeen aloin säästämään uudestaan ja jonain kauniina päivä sen takin ostankin – omilla rahoillani. On upea tunne saada jotain mitä on kauan halunnut ja minkä eteen on tehnyt töitä.

Lottar och väntar på miljoner? Nope, I make my own dreams happen! Jag har aldrig lottat i hela mitt liv. Längtar efter väskor och skor, sparar mina egna pengar och köper. Jag väntar aldrig att någon annan skall köpa åt mig. En ny väska är inget man skall gå och vänta på att någon skall ge åt en utan den skall man köpa själv. Nu är det inte så att jag menar att man ska tacka nej till en present. Det jag menar är – och det tror jag ni förstår – är att det är bra att stå på alldeles egna ben. Pengar är ju inte det viktigaste i världen. Men jag tror att ens självförtroende stärks när man kan vara ekonomiskt oberoende. Och det i sin tur för bara gott med sig.

Jag har till exempel vetat att jag en dag kommer att köpa en Burberry treanchcoat. Den är klassisk och kommer varje år – så jag har ingen panik med att måste handla nu. För nitton månader sedan började jag smått spara till trenchen, hade en fin summa sparad men bestämde mig för att lägga den summan på bröllopskontot – där behövdes pengarna bättre. Men jag har nu igen börjat spara till jackan och kommer en dag att köpa den – för mina pengar. Det ger guldkanten i shoppandet. När man äntligen unnar sig det fina man har längtat efter så länge.